Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet. Clownen störtar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fru Lillemor hade nu liksom vid det allvarliga
samtalet med mannen, fått en gulbrun ansiktsfärg
- ett symtom av den svåra sjukdom som redan
stämplat henne. Hon talade lugnt men med ganska
stark stämma:
Kära barn, varken han eller jag eller Längsäll
har någon rätt över dig. Jo, Längsäll har
verkligen mycket stora anspråk på din tacksamhet
eftersom det är han, som klätt och fött dig i all din
dar.
Nå, det är väl ändå en skyldighet - mumlade
flickan.
Tig, formligen röt fru Lillemor och stampade
i golvet. Han har inga skyldigheter mot dig. Vad
du fått har varit rena nåden -
Plötsligt började hon rusa av och an i salen,
med ögonen uppspärrade, pannan rynkad,
händerna lyftade som till slag. Hon slog också, hårt
och skoningslöst sig själv i ansiktet. Men lika
hastigt som den flammat upp svann under trycket
av hennes viljestyrka detta delvis rent patologiska
raseri och hon sa ännu flämtande men lugnt:
Jag vet inte, vad vi pratar för mycket strunt
om rätt och rättigheter? Den ende som har rätt
över dig är du själv och Längsäll och jag hoppas
bara att du måtte använda den dig själv till gagn
och oss till glädje.
Oberörd av vredesutbrottet funderade
Sanna-Sanna några ögonblick, varpå hon yttrade minst
lika lugn som modern:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
