Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet. Ur en clowns katkes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
punktlig. Tänk så tråkigt? Va? - Nej du - den
flickan är det inte något fel med. Och pris och
lov för det. Så har man åtminstone på den punkten
inga - nå ja - ingenting att fundera över. Gud
ske pris. - Va - ? Är det nu klockan igen. Nå ja,
så ro hit med katkesen. Och skallran. Så där ja
nu kan vi starta. Byxorna är väl knäppta? Ja,
skratta inte åt det, du. Det är ta mig katten det
viktigaste för en karl, som ska uppträda
offentligt. Ge mig ett aspirin är du snäll, jag har
huvudvärk -
Hallåmannen. Ja, nu sitter jag alltså i min nya
glasburk ungefär som en dykare på havets botten.
Ett hav av människor! Mitt skåp är slutet med
dubbla glasväggar så att jag kan tala då Jac
tystas av applådsalvorna. Min enda chans är alltså
att han kniper applåder. Bredvid mig står ett bord
och en stol - det är Jacs enda attiralj i afton.
Utanför mitt skåp står min generaladjutant,
springpojken Johnny. Jag talar med honom genom en
liten lucka i glasväggen. Han ska hålla mig au
jour med skvallret i salongen, det är hans jobb.
Högt uppe under taket skymtar jag all möjlig
akrobatattiralj. Låt oss nu titta på publiken.
Enligt mitt svaga förstånd kommer höstens färg
att bli mullvad. För jag kan väl aldrig tro att det
är en fin komplimang åt Jac - det lär vara hans
färg. I mittellogen sitter guvernörskan med sin
man, lika bländande som alltid - ja jag menar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
