Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det hållet, rakt fram på frågan: Ska vi inte
eklatera vår förlovning? Jonas ryckte till, stirrade på
henne. Efter några ögonblick, som föreföllo långa,
svarade han kort och gott: Nej.
Han höjde inte rösten men klang och tonfall
voro så märkligt förvandlade, att alla gummorna
på en gång ofrivilligt vände sig mot paret och
betraktade dem undrande. För en flicka, som just
friat och fått en korg utan blomster, är det allt
annat än behagligt att bli föremål för en skara
madammers spörjande blickar. Både svaret i och
för sig samt gummornas nyfikenhet gjorde henne
utomordentligt förvirrad. Hon fick plötsligt en
dunkel föreställning, att Jonas ordnat hela utflykten
blott för att få tillfälle att förolämpa henne.
Föreställningen var alldeles orimlig men behärskade henne
under några minuter. Och nu fann hon, att Jonas
hade ett brutalt, skadelystet uttryck. Behärskad
av en mindre orimlig föreställning skulle hon
kanske ha funnit, att han såg plågad och
förödmjukad ut. Efter några ögonblick fortsatte han i
- enligt hennes åsikt - utmanande ton samt »högt
så att alla kunde höra» (hon glömde till och med
att madammerna inte förstodo svenska):
Det kunde naturligtvis vara bra för mig att
eklatera var förlovning. Din pappa har pengar och
inflytande. Han skulle skaffa mig en bra plats.
Men jag vill inte ändå. Vi är alldeles för unga.
Endera skulle vi gå förlovade en evighet eller
också gifta oss för tidigt. Och man ska inte gifta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
