Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
lig gammal knekt med barsk, rättfärdig syn på
tingen. Efter moderns död ärvde han en rätt vacker
förmögenhet. Gud ske pris! viskade Fagerlindarna,
som i själva verket voro besvärade av gästen. Men
han visade inte ringaste lust att övergiva fristaden.
En egendomlighet bör tillfogas. Ehuru han var
mycket noga med sitt yttre och årligen lät sy
sig minst två kostymer, bibehöll han in i minsta
detalj samma mod, som rådde »olycksåret». Med
tidens lopp verkade denna efterblivenhet alltmera
besynnerlig, allra helst de urmodiga kostymerna
ej skeno av nötning utan av nyhet. Vari bottnade
denna fixa idé? Troligen var den en stum och
oklar protest mot den samtid, som dömt honom.
Samtiden hade förändrats, förgåtts - han hade
bestått! Till punkt och pricka densamme! Så
blev han då ett sorts levande familjeporträtt, ett
hederligt herrgårdsspöke. Och naturligtvis ett
original med ett originals alla fri- och
rättigheter.
Någon tid efter J. A. C:s upptagande på
Aspa-fors sände Fagerlind familjen Bourmaister vänlig
inbjudan till ett besök. Bankiren svarade: Så länge
k. bror giver asyl åt en fullständigt ohederlig
person, som ej kan göra anspråk på aktningsvärda
människors medlidande, kan jag icke antaga k.
brors vänliga inbjudan. Den, som frivilligt söker
beröring med en dylik person, smutsar enligt min
ringa mening i viss mån sin egen heder. - Denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
