Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
över hela teaterväsendet och erkannerligen
skådespelarna, berodde den heliga vreden icke så mycket
på köståendets besvär - han hade ju tösen
bredvid sig - eller den rättrogne Mercuriisonens förakt
för det »onyttiga» utan fastmer på en hel serie
minnen av det andra slaget. Icke så att fatta, som
skulle han just då haft dessa upplevelser i
tankarna. Långt därifrån! Men även då vi icke minnas,
styras vi av våra minnen.
Den förlupna prästfrun flyttade till Stockholm,
hyrde ett rum och kök på Söder. Här föddes
Jonas och här tillbragte han och modern de första
tolv åren. Det var ett kärt hem, Jonas höll av
det lika mycket som bättre ställda barn hålla av
sina. Där var ständigt fullt upp med sådana
leksaker som småbarn föredraga: tyglappar i alla de
färger och former, tomma tändsticksaskar och
trådrullar, pressjärn och syklumpar, en härlig
strykbräda, som kunde användas till allting men
framför allt till stussåkning. Korteligen, det var ett
trevligt hem, lagom skräpigt för att ett barn skulle
trivas. Därtill var det ett schlaraffenland: mat
saknades aldrig. Infann sig hungern, behövde han
bara ställa sig framför skafferidörren och -titta på
nyckeln». Blev denna tysta anhållan icke
uppmärksammad, gnäggade han och skrapade med foten
(häst), eller ock gnällde han, tog moderns
förklädssnibb i munnen och drog henne mot
skafferi-dörren (hund). Är det nu så dags igen, sa mor,
kliade honom under hakan, om han var hund,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
