Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
klappade honom på länden, om han var häst.
Stojande lek eller munterhet förekom aldrig.
Modern låg inte åt det hållet. Dessutom var och
förblev hon en prästfru, som förlupit sin man.
Till den stackars prästen, som bad henne stanna,
hade hon sagt: Jag visste, att revolvern var
oladdad, därför kan jag inte stanna. - Dessa ord,
denna bittra och bistra självkännedom säger oss,
att hon var en tragisk person.
Lyckligtvis var hon också en god mor och en
flitig arbeterska. Tragiken hölls inom snäva
gränser av klädsömnaden, som är en tankekrävande
konst, vare sig det är fråga om ny sömnad eller
ändringar. Andan i hemmet var förnöjsamhetens
anda, snusförnuftig, saklig, närsynt. En gång skulle
den stora tragiska stunden komma, den svidande
bekännelsens stund. Sonen skulle få veta allt, utan
förbehåll. Detta orubbliga beslut förvandlade den
tragiska kvinnan till en präktig, en smula butter
vardagsmänniska. Medvetandet att hon en gång
skulle sona sitt brott så bittert som möjligt gjorde
henne fördragsam mot sig själv. Hon njöt av sin
parvel, som alla andra mödrar av sina.
Alltså gick det ingen nöd på den lille oäktingen.
Han förde ett angenämt, värdigt och därtill
synnerligen omväxlande liv. Lite emellan kommo
kunder, damer, barn. De visade tyger, som de köpt,
garnityrer, spetsar, pärlbroderier. Jonas fick en hög
tanke om sin mor, ty sakkunskap alstrar en solid
överlägsenhet. Modern prövade, klämde, kände,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
