Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
Sammanträffandet med den gamla nåden anknöt
omedelbart till den tid och händelse då den
tjuguårige löjtnantspolingen kände sig varmt bestrålad
av en lysande societetsstjärna. I en helt ung
älskares känslor för en mera mogen väninna finns
ständigt starka inslag av sonlighet. När nu bortåt
fyrtio år senare hennes nåd i varuhuset gjorde en
åtbörd, vilken karakteriserats som »ansats till
omfamning, föreföll det Loewen, som om själva
modersfamnen (och societeten är också en mor!)
öppnats till försoning och förlåtelse. För att
återtaga kappliknelsen: den elake gossen har gömt sig
i fars vida kappa, modern säger: kom fram, allt är
förlåtet, gossen kommer fram - men se! intet
är förlåtet, örfilen brinner på hans kind: Minns ni
den där ryslige j. A, C? Falskspelaren!
Kort därpå kommer från rakt motsatt håll den
andra örfilen: »Snälla - säg inte så mer.» Fadern
hade förnekat sonen, sonen förnekade fadern. Man
bör inte döma kaptenens förnekelse strängt. Hade
tid och omständigheter så medgivit, skulle han
sannolikt låtit den gamla damen »ana» förhållandet
mellan honom och gossen. Men att omedelbart
efter »förlåtelsen» inför societeten i den gamla
damens person presentera: Jonas Kerrman, min
oäkte son - det var för mycket begärt av en man,
som för tillfället inte var enkel krigare utan åldrad
dandy. Emellertid insåg kaptenen mycket väl, att
han gjort gossen orätt, och det plågade honom.
Hade han haft en aning om gossens överspända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
