Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
tro på fadern, skulle han kanske blivit skrämd.
Men fäder - även mer »äkta» än denne – söka
sällan någon verklig kunskap rörande barnens
känslor. Sonen antages i största allmänhet hysa
»sonlig tillgivenhet». (»Det vore ju onaturligt
annars.») Dessa föga konkreta föreställningar om
barnens känslor medföra stundom obehagliga
överraskningar. Men det är nu en gång så! Vi reder
oss och måste reda oss med föreställningar, som
i viss mån påminna om papperspengar: de äga
i sig själva ringa värde men symbolisera ett stort.
Redan samma afton sedan kaptenen efter
kvälls-värden slagit sig ned i soffan, kallade han till
sig modern och sa med ett hjärtligt och
små-belåtet uttryck: Jenny, min vän, snart måste vi pä
allvar börja tänka på Jonas’ framtid. - Det
hjärtliga och småbelåtna var friden efter en lyckligen
genomgången själskamp. Den fege och maklige
J. A. C. hade i det längsta undvikit att betänka
faderskapets förpliktelser. Händelsen i
varumagasinet hade åstadkommit en hastig ändring, och nu
kände han sig belåten med sig själv. Han
strök-kvinnan över handen och sa: Han är ju vår
gosse, vi ha ett ansvar. - Bättre sent än aldrig!
Efter fjorton år hade kaptenen upptäckt sitt ansvar.
Många och långa »fars veckor» skulle få sin lön.
Likvisst dröjde det ännu sju år, innan upptäckten
gav ett mera betydande materiellt resultat: Jonas’
Pariservistelse, som fadern ensam och tämligen
rundhänt bekostade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
