Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
made gråtfärdig några protester. Men den där
»fadaisen», som hon undvek att klarlägga, hade
gjort den gamla damen ytterligt retlig och
oresonlig. Hon sa: Jaså, du motsäger din mormor! Stig
genast ur vagnen! Jag vill inte se dig pä en vecka!
- Sä slutade händelsen pä den kanten med
tår-glänsande pojkögon och livligt blommande små
rosor på en gammal dams kinder - bedrövligt men
beskedligt. När de båda pojkarna ett par dar senare
råkades, sporde mormorån med den kränktes iver:
Sa kanske inte du, att den där herrn i butiken var
din pappa? - Jonas svarade fullständigt lugnt
och utan att ens rodna (han hade lätt för att
rodna): Var har du fått det ifrån, din stolle! Jag
sa, att han var en avlägsen släkting till mor.
Formeln var redan fix och färdig.
Det finns folk, som, om de råkade få en kula
mitt i hjärtat, skulle utbedja sig något dygns
betänketid innan de besluta sig för att dö. Vi måste
tänka efter om en kula i hjärtat är fullgiltig
dödsorsak. Det känns som om det vore - men det
finns å andra sidan ingen orsak att förhasta sig.
Jonas förhastade sig inte: han tog tid till
eftertanke. Varför hade fadern förnekat honom ? Varför
var fadern olik alla andra ? Varför och varför.
Man lockas ej att kalla hans eftertanke grubbel.
Det vilar i ordet någonting tungsint och vekt, som
var pojken alldeles främmande. Hans eftertanke
var ett förbittrat, vresigt försök att få klarhet i
saken. Han kände på sig, att han »gått omkring och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
