Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
varit fåniga. Dagen efter kaptenens avresa och tre
dagar efter förnekelsen började han ansätta modern
med frågor, stillsam och lite butter. Den goda frun
förstod att Bekännelsens dag var inne. Bekännelsen
varade från klockan elva förmiddag till klockan
nio eftermiddag, men med fierfaldiga avbrott.
Formerna voro icke särdeles högtidliga. Under
en stor del av bekännelsetiden sköljde, skalade och
kokte pojken potatis; under en annan del diskade
han - och det knäcktes intet glas den dagen.
Man befann sig i början av en annan årligen
återkommande vecka, den där var lika vilsam och
trevlig som »fars vecka» ansträngande och utan
trivsel - »eftermatens veeka>;. Kaptenens
kulinariska valspråk löd: lite och enkelt men en smula
omväxling. Hur anspråkslöst detta än kunde låta,
så hade det dock till följd att Jonas’
schlaraffen-land efter fars avresa var fullproppat med de
härligaste rester sådana som: rökt och färsk lax.
rökt renstek och gåsbröst, gåsleverpastej, franska
sardiner, finfin metvurst, olika sorters ost, bitar av
finaste oxfilé, skogsfågel, höns med mera, som
kom den läckergommen Jonas att smacka och
svälja. Envar förståndig vet emellertid, att dylikt
ej är mat, det är sovel. Bröd och potatis däremot
är mat. »Eftermatens» högtid ingick med ett
grandiost potatiskok, råskalad och oskalad, rikligt
för en vecka. Visserligen hade man kunnat koka en
dagsranson var dag. Men det hade inte varit lika
roligt! Handlingen, som sedan urminnes tid, eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
