Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
tårar. Låtsandets konst hade förlorat sitt grepp.
Då ljuset tändes var hon fullständigt lugn. Hon log
mot sin granne och sa: Inte sant, mademoiselle, de
spelade charmant! - Den lilla stirrade yrvaket
på henne, mumlade tack och försvann.
Hemvandringen började, vid Jonas arm.
Det stod klart för henne, att kvällen var den sista
stunden i deras gemensamma liv. Men innan de
skildes, måste hon ha ljus över en mycket ömtålig
punkt, som eljest skulle bli henne ett
grubbelsnår livet igenom. Vad skulle ha hänt, om hennes
katastrofala fantasier ej stävjats? Framför allt:
Hur skulle Jonas ha uppfattat dem? Hur djupt
hade hon varit nära att sjunka?
Och hon sa lugnt och på intet sätt tungt:
Jonas, anser du verkligen att jag står så högt
över den där lilla stackarn på teatern? Förutsatt
att hon verkligen var en kokött.
Han svarade snabbt och klatschigt:
Därom vet jag inte det ringaste. Möjligen ar du
precis likadan.
Svaret var oväntat, och hon var nära att tappa
koncepterna. Men fortsatte:
Förutsatt att hon var en kokött, så säljer hon
sig ju. Menar du verkligen att jag -?
Han:
Du är ju förmögen. Behöver inte.
Hon:
Och om jag inte vore förmögen?
Han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
