Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
Fråga dig själv. Det är löjligt att fråga andra.
Hon (med ett litet leende i mungiporna, för
resten ett ganska högmodigt och fariseiskt litet
leende):
Vi kan möjligen utgå ifrån att jag inte skulle
sälja mig. Men om jag gav mig åt någon som jag
hölle mycket av.
Hon tillade efter ett ögonblicks gruvlig tvekan:
Åt någon som jag hölle mycket av men som
inte ville eller kunde gifta sig med mig. Vad skulle
du då tycka?
Svaret var redan färdigt, men han tog sig tid.
Hon skulle nämligen förstå, att han inte svarade
överilat.
Svar:
Jag skulle naturligtvis tycka att du var en slinka.
Brådskande men inte bryskt drog hon sin arm
ur hans. Klart besked hade givits. De katastrofala
fantasierna borde ha avdunstat snabbt om de icke
redan gjort det. Även tycks det som om vidare
meddelanden mellan parterna skulle ha varit
överflödiga. Emellertid inträffade nu en explosion.
Jonas började tala. Texten var given: aftonens
föreställning. Man talar ju om pjäsen, då man
vandrar hem från teatern. Likvisst höll han sig
inte särdeles strikt till texten. De stackars
kokot-terna, som bort vara värst utsatta för ovädret,
sluppo lindrigast undan. Det var först och främst
de slappa, de slöa, de idiotiskt sinnliga
»vardagsmänniskorna»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
