Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
Han fann inte ordet och det gjorde också
detsamma. Eftersom hon begrep ändå. Nej visst, nej
visst, mumlade hon, fann portmonnän, plockade
fram slantarna - var så god -
Han sa: God natt. - Gick.
Så kom saltomortalen. Omslaget som skulle
bestämma över hennes öde och hans. Sinnet för det
löjliga vaknade. Hon brast i skratt och i skrattet
lallade hon:
Ah helle dudana! Vad det kan vara svårt att
vara ond i bröstet! Så att man blir så
dummeli-dumdum! Att man inte kan hitta något förfärligare
straff för syndiga stackars Helen! Än att kräva
henne på tola, tola slantar -
Så retas en tioårs tös med lillebror.
Barnkam-marjollret visar, hur plötsligt och ohjälpligt hon
förlät sin Jonas. Men ack - icke med kallt och
slocknat hjärta! Den sibyllinska formeln hade åter
verkat. Förståndet hade ånyo gjort en saltomortal.
Han har en mans förstånd men ett barns hjärta.
Barnets hjärta är bättre än den vuxnes, ty det är
naivt, oskyldigt, uppriktigt och alltså - brutalt!
Och sinnet för det löjliga kom henne till hjälp.
Gråten fick förvandlas i skratt. Vad vidrigt varit,
blev löjligt. Det är en dyrbar gåva detta sinne för
det löjliga. En vän, en tröstare i många hart
outhärdliga stunder. Men vännen är en smula falsk.
Angelägen att stå väl, att trösta och roa, slår han
gärna blå dunster i dina ögon - om han ej lyckas
annorlunda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
