Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
hennes kvinnliga stolthet. Hon sa till sig själv:
Pojken har helt enkelt blivit rubbad. Jag kan inte
lämna honom. Jag måste åtminstone se till att han
kommer hem.
Äntligen allena på sitt rum reglade hon dörren,
kastade sig på sängen och brast i de våldsamma
snyftningar, som hela pensionatet förstulet
avlyssnade. Då plötsligt - pang! pang! pang! På
dörren. Det kunde inte vara någon annan än Jonas.
Och hans ärende måste vara att be om förlåtelse.
Hon samlade sig, hon reste sig. Hon blev lugn och
kylig. Hon ämnade bevilja honom den mest
fullständiga, den mest obarmhärtiga tillgift - ett
kallt, ett slocknat hjärtas tillgift.
Men vad händer? Där står han innanför dörren.
Vit i ansiktet. Vit av sinnesrörelse. Men tyvärr av
den sinnesrörelse som man betecknar med det
vulgära ordet ilska! Han rullar med ögonen och
blänger som en tjur. Han säger:
Var god och giv mig mina sju francs för
biljetterna! Var god och gör det genast.
Man må ej förtänka bankirdottern, handhavare
av inköpsfond och andra skatter, att hon blev lite
fjollig. Hon mumlade: Ja då - strax - strax -
Och hon irrade omkring i rummet, viskande för
sig själv: Var kan jag ha lagt portmonnän - var
kan jag ha lagt -
Tjurkalven tillade i ett kort böl:
Jag vill inte ligga ute med mina hederliga
slantar för sånt där - sånt där -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
