Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
kring, jordbundna mammonsträlar, husmor och
krämare, men trevna, lugna, vänliga, värmande
sig själva, varandra, ungarna väl ej med någon
stark passionens glöd men med välmenta små
smekningar, förmaningar, råd skämt - var fanns
det ? Borta. Hur kan något så solitt som en burgen,
välförståndig mans hem försvinna utan att varken
vatten eller eld, varken jordbävning eller
fiendehand medverkat? Var äro de tre stora holländska
ekskåpen fyllda med linne, ett Bourmaisterskt arv
och fru Cecilias stolthet? Var är rokokomöbeln
från det Loewenska Gylf a? Eller de Ehrenstralska
pannåerna från Liljornas Viskingeholm ? Eller den
stora härliga Rubens, som bankiren köpte i
Dresden för en ren spottstyver? (Leonard säger att den
inte är äkta, men vad kan han egentligen veta om
det?) Eller Sevrespendylen, som den unge
Bour-maister på sin första studieresa köpte i London
anno 51 av en landsflyktig orleanist? Hela det
präktiga vackra hemmet, vars ärvda hälft knöt till
sig släktens minnen, den förvärvade familjens
skiftande hågkomst - borta. Nyss ägde man det,
nu äger man ingenting. Ty man äger ttt hem
blott så länge man älskar det. Och man älskar
det blott så länge man är människa. Förvandlas
man till en gudomlighet – strax är det slut. Man
ser icke längre de kära tingen, man känner dem
icke, man smeker dem ej. En gudomlighet äger
ingenting på jorden. Han tronar i klarare zoner,
icke jordbunden längre, men ej heller särdeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
