Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
treven. Han tronar på ett moln, vars
sammansättning är oändligen svår att analysera: hög moral,
tradition, rätthaveri, självgodhet, kärlek och
besviken kärlek, tillfredsställt hat och otillfredsställt,
dumhet, klokhet, skarpsynthet, kortsynthet,
högmod, pliktkänsla, fåfänga, sympatier och antipatier,
känslighet, fantasi (ofta rik men stelnad som ett
fruset vattenfall) och först och sist en vilja, som
överhärdats, hårdnat i ett eller annat ångestbad.
Ett besynnerligt moln kan tyckas och likväl just
ett moln, en bevingad molnhäst, som lyfter sin
ryttare högt över jord och människor, berövar
honom hans ägodelar och låter honom behålla
blott det höga medvetandet om sin person, sin
plikt, sitt plågade hjärta och sin ensamhet. Och
hur länge varar ritten? Stundom länge, stundom
kort. Stundom stiger ryttaren av hästen först vid
en öppnad grav och jorden återtar sin flykting.
Sedan de båda gudomligheterna ytterligare
beskjutit varandra med några fruktansvärda,
träffsäkra åskviggar, inträdde en tystnad och en
orörlighet, som varade en dryg timme. Man utformade
ultimata. Gudinnan tog först till orda:
Säg mig en sak, Fabian. Anser du, att jag är
en dålig mor?
Tystnad. Därpå den Faderliga Pliktens
gudomlighet med fast stämma:
Det anser jag.
Lång tystnad. Därpå det Moderliga Förnuftets
gudinna utan förhävelse men med eftertryck:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
