Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
sinnesnärvaro. För bankiren tedde det sig som en
ofattbar förolämpning att barnen läto Kerrman
taga emot föräldrarna. Blodet rusade honom åt
huvudet, ögonen blixtrade, han väste fram:
Ursäkta - jag har inte tid - just nu - eller
någonsin -! Därmed störtade den lille mannen åstad
som en besatt, hållande en kappsäck under
vardera armen, paraplyfodral och cylinderask i
händerna, kryssande kors och tvärs mellan
människorna som om han sökt en kär vän under det
att han blott sökte sitt tappade huvud.
Likvisst kunde han ej utan vidare springa från fru
Cissi; efter några sekunder stannade han för att
i skydd av en resgodsstapel iakttaga sin maka och
Kerrman. Vad han såg, verkade icke lugnande. För
varje replik växte samtalet i livlighet. Slutligen
grep fru Bourmaister den unge mannen i armarna
och skakade honom i - som det tycktes - fullt
ursinne. Bankiren skyndade till. Fru Bourmaister
vände sig mot honom framvisande ett ansikte, som
liknade en sinnesförvirrad tragisk mask:
Pojkarna? Pojkarna?? Pojkarna???
Hon ämnade göra ett meddelande, men rösten
kvävdes av förtvivlans frågetecken i legio.
Pojkarna? upprepade bankiren, vars ansiktsmask snart
blev en avspegling av hustruns. Fru Cecilia lade
huvudet på sned och stirrade virrigt framför sig,
som om hon avlyssnat sin egen skräcksprängda
röst:
Fabian - pojkarna är häktade - av polisen -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
