Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2S6
Likväl hade de båda väluppfostrade ungherrarna
hållit sig så tämligen på rätter sida om den fatala
gränsen. Vem bar då skulden till deras förnedrande
fall? Vi måste säga: i första hand papuanen. En
Fagerlind, alltså en Loewen, en Jaseist! Hade den
lättsinniga och förlåtande grenen av släkten sist
övat hämnd mot den rättsinniga, stränga?
På sätt och vis. Som redan nämnts var arvingen
till Aspafors en ohjälplig melankoliker.
Melankolikerns feststämning är våldsam och
smittosam. Hela det lilla skandinaviska pensionatet
råkade i våryra. En gång i livet ska man ha roligt!
Papuanen blev hövding för en hel hord av
uppjagade ungdomar. Det var icke någon särdeles
graciös företeelse, detta lilla dionysoståg, som nu
utan att göra särdeles stor skillnad på dag och
natt härjade Paris. Undantagandes det vackra
syskonparet Eddi och Helen bjöd horden på föga
behag. Det blev en munter träskodans över
Mont-martre och Montparnasse.
I denna muntra ungdomsskara uppdök efter
några dagars fest en egendomlig gestalt - Mary,
missionären Corfitz Hanssons fästmö. Dotter till en
präst, fästmö till en missionär borde väl flickan ha
hållit sig borta från dessa papuanska fester. Icke
förty måste nu missionären - i smyg - bevittna, hur
hans fästmö än vid Maxis arm än vid Eddis
fladdrade genom de parisiska nöjena. Varför
ingrep icke den rättfärdige mannen? Hans
ödmjukhet hindrade honom. Corfitz Hanssons enda be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
