Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
Jag - ämnar - gifta mig - med - Jonas -
vare sig han vill eller ej.
Det var att gå rakt på sak utan all förkastlig
blygsamhet eller människofruktan. Men den
beslutsamma flickan blir lätt grym. Hon känner alltför
mycket sin makt. Vederbörande skall akta sig att
reta henne. Helst bör han hålla sig något på
avstånd. Helen sa till sin mor: Han må gärna resa
till Kamschatka ifall det kan roa honom. Jag
kommer i alla fall att söka upp honom var och hur
och när det behagar mig. Om jag så ska gå till
jordens ände! På händerna! (Den energiska flickan
tycks inte ha funnit det tillräckligt knegigt att
gå på fötterna. Kärleken har stora anspråk.)
Helens mor, fru Cecilia, medveten om sin dotters
beslut och beslutsamhet, kunde givetvis inte heller
finna Jonas’ avfärd uppskakande. Sitt moderliga
motstånd mot de ungas förening hade hon redan
uppgivit, tröstande sig med den slappa sanning,
som så många mödrar tummat och vänt på: Ska
de ha varann, så nog ta de varann och sen får
jag heta elak, som ställt mig i vägen. För resten
hade hon två skäl att giva vika - det ena vitt,
det andra svart som synden. Det vita bestod helt
enkelt däri, att Jonas behagade henne. Det syndiga
svarta löd: Dessutom kan Fabian behöva en läxa.
Som om den stackars bankiren ej ren fått nog
med läxor!
Fru Bourmaister, på intet sätt upprörd,
yttrade lamt och likgiltigt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
