Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
omständligt, skakande hand med var och en.
Därefter yttrade han lugnt och kyligt:
Egentligen har jag kommit för att taga avsked.
Jag reser i afton.
Efter en liten paus tillfogade han:
Jag fann det riktigast att inte lämna Paris utan
att ha gjort herrskapet Bourmaister min
uppvaktning.
Å, bevare mig väl! utbrast Helen i den mest
hånfulla ton. Vad han ändå är för en väluppfostrad
gosse, den där Jonas! Han vet att skicka sig.
Skilsmässans dag, den bittra, vars blotta skugga
framkallat tårar, ångest, exaltation,
»kasta-bort-sig»-fantasier var inne. Och hon hånade, skämtade,
skrattade! Det fanns ej en tår i hennes
ögonfransar, men väl besköt hon Jonas med elaka och
skadelystna blickar. Res min gosse! Ingen skall
sakna dig.
Hur skall man fatta denna grymhet? Hade
hennes känslor förändrats? Ja, högst betydligt! De
hade ändrats under de långa timmar hon tillbragte
i sjukhusets väntsal. Hon hade fattat ett raklinigt
och orubbligt beslut. Hon hade meddelat det till
sin mor, sägande: Jag har tröttnat på att tigga
förlovningsring av gunstig herrn. Må han resa!
Jag kommer icke att hålla honom i rockskörten!
Det sålunda fattade beslutet löd i sin enkla och
en smula kärva formulering:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
