Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
ingenting ljuvligare än att mottaga en värdefull
tjänst av »sin egen son». Däri ligger odödlighet.
Hur skall man då förklara detta kärva,
övermodiga, glädjefattiga svar till sonen? Ack, en
människa, som länge saknat ömhet, aktning, glädje,
är vanligen lika skygg som ett jagat djur! Räck
fram handen till en smekning - det jagade djuret
biter! Vidare: en människa, som av någon
anledning skall övergå från de föraktades skara till
de aktades, nödgas passera en självfördömelsens
skärseld. Jag är icke värd detta! Denna skärseld
passeras av ingen - ej ens den mest ödmjuke -
utan ett trotsets pansar. »Ah, jag var icke så dålig,
som ni trott!» Se där, varför Jase »tog sig ton».
Därtill låg det i hans svar något av den svages,
den eländes självgäckeri: Ack, jag mäktige man
skall minsann visa er, att jag inte låter leka med
mig -
Telegrammet framkallade i Paris ovilja, löje,
förakt, sorg och - hos Jonas - ett plötsligt
uppflammande hat. Det hade avsänts av en man,
som några nätter låg med knytnävarna hårt tryckta
mot bröstet för att hindra sin glädjegråt (han var
dock för gammal att gråta), en man, som i sin
befrielse, i sin glädje steg för steg nalkades den
verkliga ödmjukheten.
Må vi alla minnas att fara varliga fram med
de olyckliga, och varligast i den korta stund de
äro lyckliga.
Verkligt lyckliga voro utan tvivel de besked-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
