Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
315
liga Fagerlindarna. Äntligen hade de fått rätt!
Äntligen hade det visat sig, att deras godhet mot
den förskjutne varit befogad. Själve Fabian, den
förfärlige, den stränge, hade till sist räckt Jase
handen! Goda människor äro ofta inbilska - det
är just deras godhet, som förleder dem till detta
fel. Eftersom jag är en snäll och välmenande
människa, måste jag ha rätt! Andra orätt. - De
båda beskedliga människorna förvandlades till ett
par festligt, vårligt surrande bin eller humlor, som
simmade av och an i försommarluften, beskäftigt
sysslande med glada sysslor (förberedelserna till
Jäses Pariserfärd) och lovsurrande den milda
sommar som grytt.
Så förflöto på Aspafors, mellan doftande hängen
och knoppande ängar, förberedelsens dagar.
Avresans dag kom.
En kalesch, kallad »kronprinsens kalesch» (Oskar
den förste hade åkt i den) höll vid porten. 1
sanning, den var gammalmodig denna kronprinsens
kalesch! Men gammalmodig var också porten,
gammalmodig var Jase i sin dräkt från anno 02,
gammalmodiga voro makarna Fagerlind i sin
lantliga, fryntliga godhet. Bagaget stuvades, man tog
plats, kusken uppsträckt och stolt, ritade med
piskan några otydda hieroglyfer i den vårblå
himmeln. Häggen doftade ren, syrenen skulle snart
slå ut. Syrenen i prästgårdshäcken.
Och den beskedliga fru Fagerlind sa:
Tänk Jase, där bodde Jonas’ mor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
