Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
319
och högblå, tycktes med intresse iakttaga
sänghimmelns sniderier, det gula, lätt vitnade
pipskägget stod käckt rakt fram, i kroppen förmärkte
man då och då vissa ristningar, som om denne
»enkle knekt» ännu inför döden sökt och i det
hela lyckats upprätthålla en kroppslig disciplin.
Som i kamp - dödskamp -? tedde sig blott hans
högra hand, vilken gång på gång halvt öppnades
för att åter helt och hårt slutas. Samma hand som
en gång sökt tvinga Fortuna till lydnad.
Man kunde frestats att tro, att det var den ödesdigra
åtbörden av anno 62, som upprepades i
dödskampen.
Så var det icke. En ännu mera ödesdiger kamp
förnyades under dessa två dygn. De goda
Fagerlindarna, som sett Jäses spelande fröjd vid tanken
att återvinna son och vänner, sporde honom kort
efter hjärnblödningen, om de ej borde kalla Jonas
till Aspafors. Jase svarade icke genast, men efter
några ögonblick började den förut omtalade
rörelsen i högra handen. Jäses svar blev:
Nej. Han är för ung att stå vid en dödsbädd.
För ung att stå vid en dödsbädd? En tjuguårig
yngling för ung att stå vid sin fars dödsbädd?
Yttrandet stämmer illa med en gammal knekts
kärva och manliga åsikter.
Däremot kan man tänka sig, att även en gammal
knekt finner det olämpligt att föra en tolvårig
gosse till ett dödsläger. Den döende Jase hade
glömt åtta år av sitt liv! För honom var Jonas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
