Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
under dessa dygn alltjämt gossen, som följde honom
till affären vid Regeringsgatan, gossen, som
föreställdes för finfina mormor med orden: »son till en
avlägsen släkting», gossen, som följt honom hem
motsträvigt. Gossen, som sa: Far brukar säga att
jag gör far heder. Å, snälla, säg det aldrig mer. -
Gossen, vars hand långsamt men beslutsamt drog
sig ur fars hand.
Jase på sin dödsbädd kämpade ännu för att få
behålla den lilla handen i sin. De sista ord man
förnam från knekten, strebern, dandyn,
falskspelaren J. A. C. Loewen voro: Jag förstår dig
inte min gosse–––––-låt oss gå hem till mor -
Jäses död blev Jäses seger. Då han avstod
från att återse Jonas, då den krampaktigt gripande
handen avstod från en annan människas hand, då
hans döende hjärta avstått från sin längtan - då
först hade brottslingen erkänt. Och i den långa,
tunga process vi föra ges blott en verklig seger:
bekännelse.
De beskedliga Fagerlindarna sa till varandra:
Ska vi verkligen underrätta Jonas och Bourmaisters
IT - om Jäses död? De hinna ändå inte
till begravningen. Och tänk på de båda
unga! Mitt i förlovningen! Nej, det gör vi inte.
Jase själv skulle ha sagt nej.
Det telegram, som utgick från Aspafors till Paris
meddelade sålunda endast att Jase allvarligt
insjuknat och hans resa avbrutits. Max & Eddi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
