Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De båda gamle i paradiset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
grönskande sten mittemot varandra, knä mot knä,
händerna behagfullt lyftade. Man frestas tro att
de ämna fördriva någon långsam paradistimme med
den kända barnleken »smi spik». Skönt är att skåda
den ödmjuka beundran som markens vimmel av
djur och luftens fåglar och till och med vattnens
fiskar (en bäck ringlar förbi) visa Guds beläte
med maka. Friden är fulländad men ren i fjärde
väven spinnes intrigen: Ormen har sitt bekanta
samtal med Eva och över hennes huvud mognar det
fatala äpplet. Sjätte väven förbereder katastrofen
- äpplet delas. Eva har tagit en bra bit föregen del
och räcker återstoden till maken, i det hon
samtidigt på ett halsbrytande sätt vänder bort sitt
anlete från den snart förförde. Maxi Bourmaister
påstår att den listiga kvinnan spottar ut sin bit
över skuldran för att längre fram i något kritiskt
ögonblick kunna utbrista: Ha, ha, du åt av äpplet
men icke jag! Emellertid ge ju urkunderna intet
stöd åt Maxis uppfattning.
Numro ett, två, fyra och fem av dessa vävar
kommo mot slutet av sjuttonhundratalet i
kommerserådet Bernt Bourmaister den äldres ägo. Han
köpte dem av en Viskingeholm-Lilja och likviderade
med en låda holländskt socker. Lilja åter ska ha fått
dem av generalfälttygmästaren Bernhusens änka
som tack för det han vid en isfart räddat gumman
från att drunkna. Den snåle och häftige Lilja lär ha
blivit så lite nöjd med gåvan att han utbrustit:
Gäck hon ned i vaken igen, s-tkärring! Vad värde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
