Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De båda gamle i paradiset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
den äldre Bourmaister satte på bonaderna är okänt.
Hans brorson och arvinge, Bernt Bourmaister den
yngre, tycks däremot ha uppskattat dem att döma
av följande: Anno 1816 gjorde Bourmaister
bankrutt. (Under de »hundra dagarna» hade den smarte
köpmannen upphandlat stora partier kolonialvaror.
Som så många andra trodde han på Napoleons
seger och därmed ock på ett återställt och skärpt
kontinentalsystem. Waterloo blev ödesdigert för
många Napoleoner borti bygderna.) Bourmaister
lyckades slutligen förnöja sina kreditorer till sista
öret dock med förlust av nästan allt sitt timliga
(som han likväl snart skulle återvinna.) Det enda
han smusslade undan var just »Paradiset», varvid
han hade hjälp av en ung och klipsker dräng, som
dolde dem bland buntar av kasserade säckar.
Drängpojken, som hette Ahlmark, blev senare hans
förste bokhållare och till sist hans kompanjon i
firman Bourmaister & C: o. Vidare grundade
Ahlmark jämte greve A. O. Arnfelt Wadköpings
Enskilda Bank. Till sist visade dock den »klipske
drängen» det övermått av klipskhet, som fört så
många finansgenier tvärsöver Atlanten till en ny
och bättre värld.
Kommerserådet Bourmaister lämnade dukarna i
arv åt sin son, bankir Fabian Bourmaister i firman
Arnfelt, Bourmaister & C: o. (Det där C: o
betecknade den förrymde »drängen» och hängde kvar
ännu femtio år efteråt - en sorts minnestavla på
hans sociala grav.) Man förstår att bonaderna, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
