Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De båda gamle i paradiset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
redan »gått i släkten» betydligt mer än ett
halvsekel, tilldelats släktklenoders namn, heder och
värdighet. En händelse av utpräglat symbolisk
karaktär förvandlade detta första äktepar till ett slags
lares familiares. Fabian Bourmaister gifte
sig i mitten av femtiotalet med fröken Cecilia
Loewen. På bröllopsresan kom paret en afton till den
vackra staden Qent. Man skulle spisa middag.
Bankiren röstade för hotellets gedigna matsal, unga
fruns romantiska sinne tilltalades mer av ett litet
värdshus, som var »fullständigt Brueghelskt».
Bankiren var ren ett stycke läckergom men dolde sina
gurmetiska farhågor bakom mera solida
ekonomiska, sägande: Du ska inte tro att man äter billigt
på dessa små ställen, tvärtom blir man ofta skamligt
uppskörtad. - Unga frun fann argumentet svagt
och steg utan vidare in i värdshussalen, följd av
den orolige läckergommen. Ack, hur snabbt
förflyktigades ej den grova matlustan när nu blodet
plötsligt hettades av konst och mystik i förening!
På salens väggar mittemot varandra hängde tvenne
bonader inramade i förgyllda lister. Dessa bonader
tillhörde utan tvivel Bourmaistersviten »Paradiset»!
Bruxellesmärket betydde föga och än mindre
ämnesvalet eller vävtekniken (som de för resten inte
begrepo) - men teckningen, färgerna! Och
framför allt Adam och Eva, just de bourmaister ska,
oefterlikneligt dumma och trevliga! Ställets värdinna
sa: Min man fann dem i morse bland annat bråte
på vinden: han förstod strax att det var något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
