Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De båda gamle i paradiset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
kiserna voro fällda till skydd för gobelängerna)
men ägnade väggarna ingen uppmärksamhet. Han
stannade framför en stängd dörr, pekade med
käppen, sa:
Om jag inte minns fel, var detta Cecilias rum?
Utan att svara öppnade Bourmaister dörren.
Rummet hade varit fru Cecilia Bourmaisters
skrivkabinett. Man kan också säga att det alltjämt var
hennes rum. Sak fick ej röras, möbel ej flyttas:
på skrivbordet låg bläckpennan tvärsöver ett
halv-skrivet, lätt gulnat papper - det sista, oavslutade
brevet till älsklingssonen, Eddy. Bordet framför
den mjukt stoppade hörnsoffan bar en sykorg
svällande full med spetsar och silkemjuka vita tyger,
avsedda till plagg åt en mycket liten person, som
emellertid kom för sent till världen, för sent
åtminstone för fru Cecilia. De båda gamla herrarna
betraktade tysta det i fjorton år orubbade rummet
Så sänktes huvudet med den strida vita
lejonmanen, sänktes helt litet och höjdes åter.
Bourmaister smålog, drog sakta till dörren, släppte
lasvredet försiktigt som för att ej väcka en sovande.
Gästen hade hälsat husets sovande härskarinna.
Gubbarna slogo sig ned i närheten av det långa
mörka ekbordet: de tunga, klumpiga, högkarmade,
stolarna i holländsk bondebarock passade rätt väl
den grovlemmade gästen, mindre väl värden som
tycktes på väg att slukas av en stor träkäft. Fram
kommo nu tingestar som kunde anstå gammaldags
vördige män - snusdosor. Bourmaister, ättling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
