Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De båda gamle i paradiset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
av en hanseatisk patriciersläkt, bjöd snus ur en
sirlig liten gulddosa, kantad av rosengirlander i
platina. Bergsmäns och krigares ättling, Arnfelt,
drog ur bakfickan upp en vanlig gammal tenndosa.
Likväl inte så alldeles vanlig - i botten fanns en
buggla, minne av ett skott som föll vid Holofsin,
Gubbens sonson, en skalk till yngling, kunde säga:
Vi, Arnfeltar, av Guds, Kungens och Snusdosans
nåd grevar och livslevande skälmar! Den historiska
dosan förknippades även på ett annat sätt med det
milda ordet nåd. En olycklig bergsman och
lånesökare som länge förgäves svettats fram sina
ömkliga siffror inför den mäktige, utbrast då han bjöds
på en pris: Gu ske tack och lov - här ha vi den
nådiga dosan! En pris ur »Arnfelts dosa» hade
stundom samma betydelse som ett bloss ur
hövdingens fredspipa.
Lustigt nog voro de båda gamla herrar, som
nu bjödo sig själva och varann en pris, alls
icke snusare. De doppade blott fingertopparna,
de markerade nysningen. Dosorna kunde betraktas
som yrkesredskap. Ingenting kommaterar ett viktigt
affärssamtal så finurligt och fint som dosan och
prisen! Den hastigt, tankspritt tagna prisen verkar
som ett komma, den sirligt bjudna blir en punkt,
ett mycket långsamt lyftat lock får tycke av ett
tveksamt frågetecken och vilket utropstecken är
icke den kraftiga och kraftigt tagna prisen för att
ej tala om dosan i bordet eller i affärsvännens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
