Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tronföljaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
ge bittra känslor och tankar luft i en lätt beslöjad
ironi, finna vanligen stort nöje i att öva något
som man skulle kunna kalla »tonfallets konst». Det
gäller att fint avväga tonens valör och ordets.
»Å verkligen - bror kunde inte hjälpa honom ?»
En mindre skicklig ironiker skulle endera genom
ett alltför lent tonfall eller genom för starkt
framhävd förvåning missat den konstnärliga effekten
och kanske nödtorftigt och tarvligt rädda den
genom en schablonmässig »oskuldsmimik». Ironikern
Bourmaister behövde inte tillgripa så grova medel.
Emellertid slocknade snabbt det lilla invärtes leende
han ägnat sin vassa replik. Han blev allvarlig,
nästan barsk. Han betraktade med kalla ögon sin
gäst, som gärdad, av stolens rika, tunga, mörka
sniderier, orörlig, med händerna knäppta över
käppkryckan, med ögonen ålderstomma, just liknade
en hednisk gudabild. Och Bourmaister tänkte:
Ditt hår är snövitt men det står en dunst, en
gård av blod och tårar kring det.
Max Bourmaister, expert på högst underbara och
ofta makabra beräkningar, har konstaterat, att näst
lungsot, difteri och arsenikkaffe var under åren
65-95 A. O. Arnfelt den vanligaste dödsorsaken
bland den vuxna befolkningen i Bergslagen. Trots
Maxis auktoritativa stämpel »Det är faktiskt sant!»
vågar man betvivla statistiken. Bankirens dystra
tanke var dock ingalunda ett hugskott. Därtill
hade han på alltför nära håll iakttagit Arnfelts
och hans banks framfärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
