Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tronföljaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
Det hade varit om man så må säga en
patri-arkalisk framfärd. Den moderna
penninginstitutionens upphöjda och klara opersonlighet hade ännu
icke helt utkristalliserats. Ännu kunde det hända
att en bankman som Arnfelt beviljade lån »av
gott hjärta» - samt indrog dem, då hjärtat blev
mindre gott. Och när var det Arnfeltska hjärtat
gott? Även härpå ger Maxistatistiken ett svar:
Under månaderna juli, augusti, september. Som
vi se, sammanfaller den goda tiden med
högsommaren och jaktmånaderna. Arnfelt var naturvän
och jägare. Han tyckte om att gästa sina vänner
på gårdar och bruk runtom i bygden. Han deltog
i jakter och festliga lag, en smula fåmäld, kanske,
en smula sluten men likväl glad bland de glada,
vänsäll. Men när de lättsinniga kumpanerna slogo
sig ned vid spelborden, drog han sig tillbaka.
Han avskydde spel. Trugare som kände honom
mindre väl, avspisade han med de allvarliga och
vackra orden: Jag lovade en gång min salig mor
att icke spela kort. Det är kanske barnsligt att
hålla löftet, men gentemot sin mor har man rätt
att vara barnslig. - De fåvitska trugarna
framförde detta svar med tårar i ögonen: andra, som
för länge sen upphört att truga, smålogo bak
korten. Arnfelt föredrog ett stilla samtal med
någon eller några av gårdens folk, inspektören,
bruksförvaltaren, hyttmästaren, rättaren,
ladugårdsfogden, bokhållaren. Eller han företog en
välgörande vandring genom de natursköna skogarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
