Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tronföljaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
i sällskap med skogvaktare eller jägmästare. Dessa
vandringar, dessa samtal med enkla, förståndiga
män friskade upp honom - de gjorde hans hjärta
gott. Dagen därpå eller vid senare tillfälle kunde
det alltså hända att han visade sin värd förvånande
insikter rörande gård eller bruk, föreslog ändringar
i skötseln, utvidgningar av driften eller
omläggning från en mindre lönande till en mycket lönande
(varvid han utan tvivel hade ett stort försteg
framför värden tack vare sin större kännedom
om-marknad och konjunkturer). Han försummade icke
att tillägga: Så här går det inte i längden, min
bror. Framåt finns och bakåt finns men däremellan
ingenting! Nu följde osvikligt från den halvt
skrämde värden ropet: Men pengarna, bror! Efter
en nästan religiöst färgad tystnad svarade Arnfelt:
Kanske har jag en smula erfarenhet och den är
i så fall denna: En dugande man, som inger
förtroende, behöver aldrig sakna kapital. Frasen blev
välkänd i bygden och ett självironiskt trösteord
för mången stackars bankruttör. Då Fagerlind på
Aspafors fyllde femtio år och Arnfelt höll
högtidstalet, pliktskyldigast prisande värdens
dygder, knäppte brukspatronen plötsligt samman sina
feta små fingrar och utbrast med komisk skräck:
Skona mig, bror Arnfelt! Skona mig och de mina!
Säg inte att jag inger dig förtroende!
Ty - det goda hjärtat blev ju stundom sämre.
Givetvis icke alltid. Verkligt solida människor hade
ingenting att frukta av det Arnfeltska hjärtat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
