Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hobygubben, Arnfelt och Bourmaister.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
och i besittning av mindre erfarenhet. Formellt
tillfredsställd av förklaringen vände den gamle åter
bort sitt anlete och visade blott genom sin
fortsatta tystnad att han icke ansåg förklaringen eller
ursäkten till fyllest. Tronföljaren hade i förstuckna
ordalag klandrats. Crimen laesae majestatis.
Men Bourmaister tänkte:
Ack du gamle tyrann! vartill har din
vargahunger på gods och guld varit? Se på mig!
(fortsatte den lille familjefarisén i sina tankar.)
Jag har gått varliga fram, tagit vad som var
att taga utan nästans förfång. Min
förmögenhet torde näppeligen vara mycket mindre än din.
Och denna förmögenhet ger jag snart i arv åt
två begåvade och välanständiga söner, åt den
älskligaste och bästa bland döttrar, åt en måg,
som har sina fel men som i alla händelser är
rivande duglig, åt barnbarn som teckna sig till det
allra bästa. Du åter, stackars vän! Varför har du
drivit så många präktiga människor till förtvivlan
och skövlat så många hem? För att en äcklig
pojkspoling, en onyttig libertin skall skingra din
roffade skatt, som borde stannat i andra händer.
Du har gått tungt fram över jorden, Arnfelt, jag
fruktar att jorden blir dig tung. Ty ditt liv var
icke till gagn.
Så tänkte han och lät blicken glida från den
faderligt blide Skaparen till Ängelen-Utdrivåren,
från de fridfullt vilande makarna i Paradiset till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
