Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hobygubben, Arnfelt och Bourmaister.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
Adams möda och Kains grubbel. Och han suckade
och såg åter på sin store, tyste vän.
Men mot honom och hans liv var den lille
farisén i den stunden ej fullt rättvis. Vill man rätt
döma A. O. Arnfelts betydelse så bör man
jämföra honom med en annan »bergslagskung», som
några decennier tidigare grundat sig ett liknande
hertigdöme - Bergmästare Rygell på Hoby, kallad
cyklopen på grund av sin enögdhet och hiskliga
fulhet. Med A. O. hade Hobygubben tre
egenskaper gemensamt: snikenhet, maktlystnad och
hänsynslöshet - men därutöver föga eller intet.
Hobyaren ville äga, samla, lägga mantal till mantal,
gruva till gruva, hytta till hytta. Hans ägobegär
var primitivt som ett barns. Varhelst han såg någon
svag nog att plundras, rock han ifrån honom gård
eller gruva. Frågan vad gagn han kunde ha av
rovet, brydde honom föga. Gården eller bruket
fick skötas som det skötts. Utveckling, förbättring
- ej mer än nöden krävde. Fanns kapital eller
kredit till övers, så fanns det ock någon
bankruttmässig stackare, vars gods kunde underslås. Mantal
till mantal! Så blev hans besittningar ej ett ordnat
hertigdöme men väl ett skövlat land.
Med A. O. annorlunda! Sniken, maktlysten,
hänsynslös även han, ägde han därutöver värdefulla
egenskaper. Först och främst en utsyn över
konjunkturerna, avsättningsmöjligheter, de bästa
inköpsvägarna - en utsyn som de små och stora
patronerna var i sin stad ej ägde. Än mer - han var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
