Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tronpretendenterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
bete var vetenskapligt och ej merkantilt: han
systematiserade en under skolåren grundlagd
alltmera svällande och dyrbar frimärkssamling. Han
kunde alltså med skäl säga till bror Eddy: Skulle
jag efterträda pappa? Nej, snälla du, min dag
är redan upptagen! Dessutom kände och erkände
han sin oduglighet. Han var inte dum, han saknade
varken insikter eller kombinationsförmåga,
däremot saknade han den trygga tyngden, envisheten
och den portion fatalism som är nödvändig för
affärsmannen. I hälarna på varje hans beslut smög
en misstanke att »det givetvis var åt helvete»!
En av hans många självironiska paradoxer inneslöt
ett stycke karakteristik: Jag skulle vara en
förbaskat duglig karl, om jag bara visste, vartill jag
dög.
Eddys kandidatur åter föll kan man säga på
bostadsbandet. Enligt Maxis påstående tillbragte
brodern tretton månader i Paris och återstoden av
året i Stockholm. En viss obeständighet i smaken
- ej sällan skönandars betänkliga arvedel! - samt en
smula indolens, rädsla för besvär och ansvar tycktes
bestämma honom för ungkarlslivet. Stackars beau
Bourmaister - ett ironiskt öde hade gjort honom
till fulländad familjeslav! Under någon av sina
ungdomliga eskapader hade han stött samman
med en nätt liten parisisk hantverkardotter. Den
cyniske unge herrn aktade icke för rov att föra
oskulden långt, ack så långt bort från dygdens
stig. Vad gjorde nu tösen? Hon krävde en hämnd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
