Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tronpretendenterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
som väl må kallas ädel. Energiskt och målmedvetet
förde hon den lede förföraren tillbaka på den
dygdens stig, som varken hon eller han bort lämna.
Hon ledde honom inte vid örat, men man nödgas
kanske vidgå att hon i någon mån ledde honom
vid näsan. Genom att vid lämpliga tillfällen och
fint uträknade tidpunkter (nämligen då Ed-dy
var rov för sin möderneärvda melankoli) föra
ett upphöjt Förnufts och en ännu upphöjdare
Självförnekelses talan, framställande den bittra
nödvändigheten att »giva honom fri», lyckades hon
så småningom väcka en fullständig avsky för sagda
frihet. Han ville visst inte lämna henne, han kunde
absolut inte leva utan sin Melanie, som han i
sentimentala stunder kallade »ma douce
Melancho-lie». Den kloka lilla kvinnan propsade icke på
äktenskap, ville inte höra talas om några legala
band ens sedan hon blivit mor. Hon nöjde sig
anspråkslöst med vad hennes vän gav henne. Eddy
ägde några av dandyismens fel, men han besatt
ock en av dess vackraste förtjänster: han kunde
vara bekymmerslöst frikostig som en gud.
Begagnande sig av denna frikostighet hade vackra Melanie
alla förutsättningar att göra en lysande karriär inom
demimonden. Hon föredrog att spara, att föda och
fostra barn, att vårda sitt lilla hus med täppa
(Eddys gåva) och att stoppa strumpor och
kalsonger. Dessa »avskyvärda» stoppar utgjorde
nästan det enda allvarliga tvisteämnet mellan
dandyn och hans »douce Melancholie». Dandyn låg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
