Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Äventyraren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
ligare än i allmänna drag än i enskildheter hur
väl de båda stora industri- och lantbruksdomänerna
skulle försörja varandra om de blott smälte samman
till en välfuntad enhet. Inga utsocknes halvfabrikat!
Järnet vandrar ur gruvan ända in i de mekaniska
verkstäderna, spiksmedjorna, tråddragerierna,
fjäderfabrikerna! Fördubblad tillförsel till Aspafors’
kvarnar, vattenkraft åt Hoby! Och äntligen den
efterlängtade järnvägen till någon Väner-hamn. Jonas
tänkte: Det är gamla svenskmannadrömmar du
tumlar med, min gubbe lilla! Att bilda en stat, ett
slutet rike som är sig självt nog. Stolthet, begär
efter trygghet, oförmåga att »krusa andra», rak
rygg och föga smidighet. Och framför allt den
manliga glädjen att känna sig vuxen alla gärningar,
i stånd att frambringa med egna händer ur egen
jord allt livets nödiga och nyttiga. För resten så har
du förbanne mig satt myror i skallen på mig,
pojkrackare!
Högt sa han småleende men lite vresigt: Hör
du min gubbe, är du den Lede själv? Du för mig
upp på ett högt berg och visar mig all jordens
härlighet! Pojken tog galoppen, log med vita tänder
och genmälte: Ja, det vet väl bankirn, att fan klär sig
till jägare, när han vill spatsera i skogen den
sköna. Han tog av sig jägarmössan och skakade
sin gullgula kalufs, torkade svetten ur pannan.
Beskrivningen av all jordens härlighet hade tydligen
hettat upp honom: man kunde förstå att ynglingens
fantasi kretsat otaliga gånger över dessa vågiga,
5. - Bergman, Kerrmans i paradiset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
