Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Äventyraren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
gröna hav, milsvida gungande sädesfält, mörka
schackt, järnbärande berg, jättekullar av varp,
rykande svarta milor, brusande vattenforsar, dånande
strömmar av vit, gnistrande eld. Jonas tänkte:
Hör du blåögda linkalufs med din ärliga och
friska uppsyn - man kan inte säga annat än att du
passar bra i landskapet. Ni klär varann.
Emellertid kunde de inte stanna på Klöven hela
dan. Åter nere vid dammen avskedade Kerrman sin
vägvisare, som han inte längre behövde. Han sa till
sig själv: Jag måste ge pojken en slant. Hur
mycket ska jag ge ? Tjugufem öre ? Det är för lite.
Femtio? Eller en krona? En krona kan vara lagom.
Fast å andra sidan måste jag ju erkänna att han
gjort mig en rätt stor tjänst. Jag skulle aldrig ha
hittat ur skogen. Om jag skulle ge honom en hel
femma? Det är en hygglig och förståndig pojke,
varken buskablyg eller framfusig. Jag tycker om
honom, jag ger honom en femma. Fast det är då på
tok! En hel femma? Nej tack - så stora herrar är
inte döda! Man ska inte skämma bort folk. En
krona är tillräckligt. Säkert väntar han sig inte
mer än en femtiöring. Vill jag vara riktigt gentil
kan han få en och femti. Så klättrade den
beslut-samme unge bankiren upp och ned, ned och upp
på en stege vars lägsta pinne var en tolvskilling,
den högsta en femma. Han hade tagit fram
börsen och stod i sitt fåniga bryderi och grävde bland
slantarna. Ynglingen vände sig till hälften bort,
tydligen en smula blyg. Dessa tankeslöhetens dilem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
