Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Äventyraren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
mor äro fasligt plågsamma. Kerrman röt invärtes
åt sig själv: Ge pojken vad han ska ha och stå
inte här som ett fån! Så kraftigt manad stannade
den klättrande bankiren plötsligt på mittersta
pinnen och donerade med varm hand kronor två och
femtio. Pojken såg alldeles häpen ut. Det är väl
ändå för mycket? sa han. Kerrman gjorde en
generat generös gest och min. Pojken strök rappt av
sig mössan, slog ihop klackarna, sa: Ja, då får
jag tacka herr bankirn så mycket, då!
En riktigt hygglig pojke, tänkte Kerrman, och
alls inte dum. Sannerligen har han inte satt myror i
huvudet på mig! Myrorna funnos där och vad värre
var: de förökade sig med förbluffande hastighet och
togo snart hela hjärnan i besittning, vållande klåda
och smärta. Plötsligt och beslutsamt befriade han sig
från dessa obehag genom att, tvärstannande, säga
helt högt och bestämt i den tysta ensamheten:
Pojken har alldeles rätt. Vi köper Hoby. Saken är
avgjord. Saken var avgjord. Efter att nyss ha
slösat oförlåtligt många tankar på två och femtio,
ansåg han sig tydligen ej ha råd att tänka för
mycket på de sex å sju millionerna. Saken var
avgjord. Det enda eller åtminstone värsta hindret
såg han i Fagerlinds klenmodighet. Han visste
av erfarenhet hur svårt det var att fiska upp den
lille niggern om han väl en gång störtat i
misströstans brunn. Emellertid väntade honom en
överraskning. De båda herrarna, Kerrman och
Fagerlind, kommo från skilda håll samtidigt upp på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
