Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kniven på fatet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
tilläts däremot icke uppkomlingen Kerrman. Den
obetydliga episoden höll på att stjälpa hela
affären. Åldringar tröttna till sist på världens
föränderlighet och hålla sig gärna fast vid någonting
bestående - till exempel etiketten. Följande dag
tillkännagavs att A. O. var opasslig, tog icke
emot besök, svarade ej i telefon. Kerrman sprang
som en tok på gatorna mellan hotellet och
Arn-feltska huset. Han ringde och ringde och ringde
- att betjänten blev allt syrligare bekymrade
honom icke. Efter ett sista försök att bli
mottagen larvade han missmodig och dåsig tillbaka
mot hotellet. På Drottninggatan mötte han en
företeelse, som de goda Wadköpingsborna sett
förr men som alltjämt bräddade deras vitt
uppspärrade ögon med häpnad, förargelse och avund.
En sprätt - men icke en sprätt efter
Wadköpings-mått. En yngling, klädd enligt ett mod, som först
ett år senare skulle komma till Stockholm och
kanske efter tre till Wadköping. Företeelsen kunde
givetvis ej vara någon annan än Mikael Arnfelt. Trots
att blott några veckor förflutit sedan deras
skogsmöte, kände Jonas inte igen honom. Den slappt
flanerande, hyperelegante ynglingen, smärt och vek
som en flicka, uttråkad till den grad att hela
stackars gamla Wadköping fick lust att gå hem
och lägga sig - denna utsökta kulturprodukt
hade inte många likheter med den hurtige
»skog-vaktarpojken» på Klöven. Kerrman gjorde en lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
