Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kniven på fatet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
ålder, det tycker han om. Så skildes de och Jonas
sa till sig själv: Du är dum, Jonas, men du förstod
piken. Gick till telegrafen och beställde sin frack.
Tjugufyra timmar tillbragte han »stora starka
karn» i ett tillstånd som yngre manspersoner plär
kalla byxångest. Hur skulle gubben upptaga denna
påtrugenhet, ett etikettsbrott hundrafalt värre än
det begångna? Av A. O. kunde man vänta sig
allt - från stickande, försåtlig förbindlighet till
öppen brutalitet. Kom så stunden. Kerrman
väntade fem minuter utanför porten, ringde. Mikael
själv tog emot honom, även han i frack. (Och
vilken frack! Den kerrmanska, nypressad,
granskad och högtidligen gillad av »mamma själv»,
fru Helen, slokade i kapp med sin husbonde.)
Kerrman frammumlade sina farhågor. Den veka
kulturprodukten svarade med en grimas: Ä, kyss mig!
Man passerade matsalen - bordet var dukat för
tre. I salongen exponerades en stor gammal mans
övliga ålderstroféer: blommor, silverpokaler,
kristaller, skönt textade adresser. Jonas viskade: Va
sa han, när han fick veta -? Veta! upprepade
Mikael. Visste han att ni är här, skulle han äta
på sitt rum. Väldigt uppmuntrande, mumlade
Jonas. Nu hördes avlägset först som ett dovt
tickande ljudet av långsamma steg: ett - två -
tre - ett två tre (tre var käppen). Det kom
närmre, tystnade. Därpå gubbens röst: Mikael!
Jag är här, farfar, ropade pojken, i salongen. Han
grep Kerrman hårt i armen, viskade: Är det inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
