Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kniven på fatet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
spännande, va? Nu först begrep den arme Jonas att
ynglingen befann sig i samma spänning och
ovisshet som han själv. Troligen hade han arrangerat
det hela just för spänningens skull! Tanken var
inte lugnande. De långsamma stegen ljödo ren
från närmsta rummet, då gubbens röst hördes
muttra: Guskelov, Mikael, att vi äntligen är för
oss själva. Så steg han in i salongen, stannade.
Han bar en svart långrock, för resten betydligt
blanksliten, och en broderad vit sammetsväst, som
en brodyrexpert sannolikt skulle ha givit en
vördnadsvärd ålder. Mikael sa: Farfar, du har väl
ingenting emot att jag bjudit min vän, herr
Kerr-man? Gubben teg, stod där han stod och teg.
Över ögonen hade han en grön skärm som dolde
blicken. Men hakan skalv betänkligt! Mikael
viskade: Han är ond, det kan gå galet. Jonas kände
en ensam liten svettpärla ringla kittlande ned över
kinden. Sekunderna blevo långa. Antagligen
utkämpades i det gamla »stenhjärtat» en av de
hundratals strider, som en senboren ömhet vållade.
Förlossningen kom. Användande en betoningskonst,
som under mer än ett halvsekel väckt och krossat
så många förhoppningar, yttrade gubben lugnt:
Det gläder mig att se din vän. Välkommen herr
Kerrman.
Faran av en pinsam brutalitet var
överstånden: hoppet om en försoning tycktes däremot
flykta. Under de fem eller tio minuter man
väntade på kallelse till bordet, bytte gubben några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
