Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kniven på fatet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och femti. Ser man på! Som du själv
förtjänt! utbrast mångmillionären förtjust. Hur gick
det till? Kerrman förtaide den lilla skogsepir
soden, dock med uteslutande av
»Klövenförkun-nelsen». Under tiden steg Mikael upp, tog
kniven från gubben, böjde hans huvud lite åt sidan,
gjorde med det spetsigaste bladet en rispa i hans
kind, pressade fram en droppe blod ur den
ålders-bleka huden, torkade bort den, kysste gubben
på kind, sa: Så ja. Nu kan vi aldrig bli osams,
du och jag. Gubben sköt tillbaka den gröna
skärmen och såg upp på sonsonen. Utan tvivel fanns
det mycken ömhet i den blicken men även
bitterhet - den undergivnes, en fången kämpes, en
avsatt härskares, en åldrings bitterhet. Han sa:
Osams, Mikael? Du och jag? Min käre, jag är
böjd att tro att detta blodsoffret var
överflödigt.
Födelsedagsfestens rituella del var till ända.
Soppan åts som soppor ätas. Gubben önskade sin
gäst välkommen, kallade honom »min sonsons
förste arbetsgivare». Vid avskedet kunde Mikael
säga till Kerrman: Ni kan vara lugn för
Hoby-affären: farfar är förtjust i er. Ett par dagar
senare var affären preliminärt uppgjord. Jonas sa
till sig själv: De där två och femti placerade du
bra. Jag kan undra, vad gubben skulle fått i
present, om du nöjt dig med tolv skilling?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
