Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hotel de Montsoussonge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
Han finns där, man tänker på honom med vördnad
liksom man tänker på en stor, upphöjd härskare i
fjärran länder. Må härskaren härska, över mig dock
eJ> ty jag är tomhet! Mikael åsyftade icke en
blasfemi - därtill var han också i själva verket alltför
upprörd. Han utropade än en gång sitt halvt
klagande, halvt vredgade: En infami - infami!
Äntligen fick Jonas veta, vari denna »infami»
bestod. Antagligen för att föra honom bort från
njutningarnas leda stig hade det grådaskiga
fruntimret visat honom, eller sökt visa honom, hur han
förts därin. Det gamla Wadköpingsskvallret - sant
eller osant - om den omänsklige farfadern, som
pinat sin son och lockat till sig sonsonen genom att
hänsynslöst smickra barnets njutningslystnad och
självsvåld - denna mörka, trista, historia hade för
första gången förtalts Mikael. Utan tvivel en
infami! Men vem var mest infam - den gamle eller
hans anklagerska? Mikael sa till Kerrman:
Det är inte historien i och för sig, som är infam.
Men detta - att den är postum! Att den kommer
till mig med sina postuma viskningar, insinuationer,
anklagelser! Vem ska jag tro? Gumman? Inte!
Vem ska jag fråga? Farfar? Inte! Jag kommer
aldrig att få veta något. Min mor såg jag aldrig:
min far kände jag knappt. Farfar var allt. Farfar
höll av mig. Farfar gav mig allt, därför att han
älskade mig. Så kommer det här. Postumt. Vem
ska jag fråga? Jag kan inte gräva upp min far ur
jorden. Jag får aldrig veta någonting. Det är in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
