Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hotel de Montsoussonge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
faror; slutligen fällde Mikael vid avskedet ett
yttrande som för den eftertänksamme borde ha klingat
som ett nödrop. Självrannsakaren-försvararen
saknade ej motskäl och förmildrande omständigheter.
Att Mikael rörde sig i minst sagt tvetydiga kretsar
var alltför »gammalt nytt» för att väcka hans
uppmärksamhet och detsamma gällde hans sjukliga
passion för allehanda dåraktiga nöjen. Bochums
varning bottnade uteslutande i krass egoism. Det
»besynnerliga fruntimret» var en alltför befängd och
fantastisk företeelse att passa in i det »verkliga
livet» (där dock det befängda och fantastiska är
långtifrån sällsynt!). Några egendomliga yttranden
från Mikael kunde tillskrivas tillfällig nervös
upphetsning och melankoli. Inte heller kunde det
förvåna att det illvilliga skvallret om A. O. grep
sonsonen som var så varmt fästad vid gubben. Till
sist och främst: den livliga brev- och
telegramväxlingen rörande Aspaforsaffären vittnade om energi,
tankeskärpa, sinneslugn. Sannerligen en person som
tycktes kunna ta vara på sig själv och mer än sig
själv. Det sista försvaret slog visserligen ihjäl ett
par av de övriga.
En detalj i Mikaels tal irriterade Kerrman men
kunde näppeligen locka till slutsatser. Det var det
ymniga användandet av ordet liten. Knappt ett
namn (undantagandes farfaderns) nämndes utan
att epitetet bifogades - lille Filip, lille Jules, lille
Jonas, lilla gumman, små kråkor, skator och korpar
etcetera - Emellertid breder sig ordet redan i nor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
