Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hotel de Montsoussonge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
malt språk som ett ogräs. Särskilt kvinnor och
kvinnliga män äro frikostiga - lilla mamma
(undantagslöst), lilla du, lilla fröken, lille slaktarn, lilla liten (!),
vår snälle lille kung, lille Jesus, och så vidare.
Män använda det ej sällan med förklenande eller
hotfull klang1. I åldringars och sjuklingars tal frodas
ordet än ymnigare. Förekommer nu detta
vitt-spridda ord i sådan mängd att det trots sin
vanlighet väcker uppmärksamhet, bottnar företeelsen
i en kanske smygande men stark känsla av
maktlöshet, oförmåga att hålla livet stången. Det är
ett försök att förminska omgivningen, göra den
ofarlig. Lilla vovve säger den skälvande till en
lejonstor best. Den lilla kossan skrämmer ingen
karsk pys, inte ens den lilla, lilla elefanten. En
mor, vars barn har bergskräck, utbrister: Inte
ska du vara rädd för de snälla små alperna!
Mikael Arnfelt sa: Å det där lilla Montsoussonge
- jag sover så gott där! Min lille Puckel vakar
över mig, mina små Jacqueliner och Margoter,
alla mina småttingar!
Kerrman behövde sin korrespondent, spejare och
underhandlare i Hamburg ännu några veckor. Tids
nog att efteråt taga honom därifrån om så krävdes.
I Stockholm väntade honom en jakt, i vilken han
själv, Jonas Kerrman, skulle vara än jägare, än
lockfågel, än byte. Var och en är sig själv närmast
- ord stundom bjudande som en helig plikt,
stundom lömskt lockande som synden men ständigt
T. - Bergman, Kerrmans i paradiset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
