Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hotel de Montsoussonge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
alltjämt och var nu omöjlig att genomtränga, ty
tåget av demonstranter vältrade just fram
mellan poliskedjorna. Kerrman stannade fogligt inför
hindret. Politiska och sociala hymner sjöngos
mångtusenstämmigt. Det hörde han inte. Hans
tankar voro än hos Mikael och Bochum i
Hamburg, än hos Fagerlind, som orolig bidade sin dom
och »kungarikets, än åter i »Paradiset» där domarna
väntade. Tankarna gjorde honom både döv och blind.
Eljest kunde han bland demonstranterna ha
upptäckt en liten grupp helt unga män i stora svarta
slokhattar. Han skulle också med ett visst intresse
ha varsnat att alla dessa ungdomar med ett
undantag på rockuppslagen buro små eternellkransar
av silver. Den ende, som ej bar märket - eftersom
han glömt det i sin läderbörs - var en gänglig
yngling under vars slokande hattbrätten den
tankspridde Pater familias kunnat upptäcka flikar av
mörkbrunt hår, kastanjebruna ögon, ett blekt ovalt
ansikte. Kanske skulle han ha tyckt sig se M annat
ansikte som han strax förut kysst till avsked,
ty den käcke demonstrantens var blott ett lån eller
rättare en gåva av fru Helen. Men Pater familias
stirrade på sina evinnerliga gamla affärer och ynglingen
stirrade in i sina eviga unga drömmar. Så drog tåget
förbi och avspärrningen lättade så pass att en
ansedd och betrodd man kunde taga sig fram i
sina viktiga ärenden. Telegram eller icke telegram
- nu var avgörandet oundvikligt. Ett telegram
hade som sagt verkligen kommit och förkommit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
