Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hotel de Montsoussonge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
wen och Ahlmarck. Qirefanten åt, Kerrman teg,
assessoiren pratade dagspolitik. Som ämnet
synbarligen inte intresserade hans granne det
bitter-sta och då anor, ben och gurkor sannolikt skulle
intressera honom lika lite, kastade sig den
gemytlige och ovetne assessoiren huvudstupa mitt i
bränningarna sägande: Nå, hur står saken? Vem ska
efterträda onkel Fabian? - Frågan ställdes till
envar, som svara gitte. Ingen tycktes gitta. Så tog
Kerrman en klunk ur sitt vinglas, torkade läpparna,
svarade: Jag. Trots sin ovetenhet förbluffades
assessoiren av det korthuggna svaret. Hans blick
flög snabbt kring bordsronden utan att möta vare
sig bekräftelse eller förnekelse. Olustig och
förlägen mumlade han: Verkligen ? Saken är avgjord ?
Jag gratulerar både dig och firman, min käre
Jonas!
Stundom är det klokt att brått och bryskt fatta
tjuren vid hornen, stundom oklokt. Jonas, som
efter svärfaderns »förräderi» ej trodde sig kunna
räkna mer än en pålitlig anhängare i styrelsen -
Ahlmarck - hade begått en överilning. Arnfelt, den
gamle kuppmakaren, lystrade till vid fanfaren men
ägnade sig strax åt en noggrann putsning av
den breda hakan, fläckad av majonnäs. Maxis
sinnesrörelse tog sig uttryck i en sakta magdans -
det välformade klotet syntes rulla under västen.
Likvisst hade svaret snarare behagat än misshagat
honom: själv en obotlig »slingerbult» njöt han
nästan fysiskt av andras rättframhet. Fabian
där-8. - Bergman, Kerrmans i paradiset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
