Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hotel de Montsoussonge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
Förolämpningen var dubbel och enorm. Det
viskas man och man emellan: Karin var
naturligt-vis mutad. Än sen? Vad betyder
** * viskningar? Vem har mod att utan
bevis säga saken högt? Kanske hettar det en
smula i den kringviskades öron. Han betar dock
tryggt vidare, fyller sin buk och lever. Nu åter var
det annorlunda. Beskyllningen hade högt uttalats.
Den drabbade tvenne män lika eller nästan lika:
bestickaren och den bestuckne. Vem av dem skulle
först gå i svaromål?
Ingendera. Girefanten stönade tungt - det kunde
vara en följd av bugning och nysning. Han återtog
inte sin plats på taburetten, han gick bort till
Gud Fader i Lustgården och med anletet vänt
mot en syndfri värld vände han den syndiga ryggen.
Kanske ville han ge den upphöjde gamle företrädet.
Men den upphöjde gamle teg. Så tiger oskulden
eller den som ej gitter försvara sig. Hela
församlingen teg, inte ens assessoiren fann ett lämpligt ord
att inskjuta. Det är förolämpande att anklaga, det kan
vara nästan lika förolämpande att försvara. Några
sekunder rådde en villrådighetens tystnad, som
kändes ytterst beklämmande. Nu kom en åtminstone
tillfällig hjälp utifrån. Dörren öppnades och
samtliga drogo efter andan, som om en vindpust friskat
upp den kvava luften i »Paradiset». Intränglingen
var Annika, den förutbemälda en hela nitton meter
höga kvinnspersonen. Hon stängde dörren
omsorgsfullt, såg sig spejande omkring och störtade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
