Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hotel de Montsoussonge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
så fram till pappa Jonas. I stället för att hälsa
drog hon upp de små kjolarna och började ett
vilt letande i de vita underkläderna: hennes
ansikte blev dystert, skrämt, gråtmilt men övergick
plötsligt och oförmedlat i ett strålande och stolt
leende. Ur något hemlighetsfullt gömsle drog
hon fram ett telegram, höll upp det och ropade
till den tysta församlingen: Ser ni det då! Att
jag inte har tappat det! Va sa ni nu då? De sa
alltjämt ingenting men Jonas tog snabbt telegrammet
och bröt.
En del människor ha lätt att förlåta och glömma
förolämpningar, som de tillfogat andra. Till denna
ganska avundsvärda skara hörde Kerrman. Han
hade förolämpat sina svågrar, han hade förolämpat
- och vad som var nästan värre - skrämt sin
svärfar, han hade grovt förolämpat Arnfelt och
Ahlmarck. Telegrammet suddade ut alltsammans.
Han hade blott ett allmänt intryck av ett vanligt
gräl med de båda ständigt obstinata bröderna.
Vad betydde det, när han nu i handen höll
bekräftelsen på sin framgång? Att han redan var
avsatt, utträngd ur firmans styrelse, ersatt med
en annan, det hade han på några minuter totalt
glömt - om han överhuvudtaget någonsin vetat
av det. Lugnt, en smula muntert och överlägset
sa han:
Mina herrar, det förefaller mig, som om vi
tvistat om påvens skägg. Jag har här ett telegram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
